|
Jag anser mig lyckligt lottad som fått uppleva ett flertal
stora händelser både när det gäller himmelska fenomen och framsteg
inom rymdforskningen. När jag var i tioårsåldern diskuterades rymdfärder
men även om det betraktades som en framtida möjlighet trodde de flesta att
det låg flera hundra år framåt i tiden. Men den första satelliten skickades upp 1957,
den 4 oktober. Fyra år senare flög den första kosmonauten, Jurij Gagarin, runt jorden,
och 1969, tolv år efter Sputnik 1, satte Niel Armstrong fötterna på månytan. Science fiction came true! Ett himlafenomen som fascinerade mig var kometerna (namnet kommer av det grekiska ordet för hår och kometer har också kallats hårstjärnor). Den mest kända är nog Halleys komet, som återkommer regelbundet, och jag visste att den skulle bli synlig 1986, vilket jag började se fram emot redan trettio år tidigare! När det var dags visade det sig att den inte skulle gå att observera i Sverige, däremot på Canarieöarna. Det föranledde mig, som egentligen är flygrädd, och min dåvarande sambo och nuvarande hustru, att företa en charterresa dit. Jag för kometens skull, hon för solens skull! Kometen blev tyvärr en besvikelse, bara en suddig fäck på himlen, ingen tjusig svans. Desto större blev lyckan när först kometen Hyakutake dök upp på himlen 1996, och ett år senare den mest imponerande kometen på många decennier, kanske under hela 1900-talet, Hale-Bopp. |
|
Ett annat fascinerande fenomen är solförmörkelser. Den senaste totala
solförmörkelsen i Sverige inträffade 1954, samma år jag började skolan. Med sotade
glasbitar gick folk man ur huse för att uppleva denna unika tilldragelse, och
jag minns den kusliga känslan när den klarblå sommarhimlen plötsligt svartnade,
allt sveptes in i ett märkligt dunkel, och fåglarna som nyss kvittrat glatt,
blev alldeles tysta. Den andra totala solförmörkelsen upplevde jag 1999 i Engelska Parken i München. Det var en internationell folkfest av ovanligt slag. Trots vetskapen att det egentligen bara handlar om att månen passerar framför solen och skuggar en liten bit av jorden är det en märklig och mäktig upplevele. Och lite märkligt är det ju att solens och månens skenbara storlek tack vara avståndsskillnaden överensstämmer så exakt, när solens diameter i verkligheten är 400 gånger större. Som synes var himlen tyvärr inte alldeles klar över München. |
|
