Vem hotar demokratin?

Vad är det som händer, undrade många som såg de otroliga TV-bilderna från USA, har ett världskrig brutit ut? Ja, det pågår ett världskrig, ett ständigt krig, som skördar tusentals liv varje dag. Det är ett politiskt och ekonomiskt krig mot världens fattiga, men också ett massmedialt krig mot oss i den rika delen av världen. Terrorattacken i USA är otvivelaktigt en krigshandling men beskrivs av politiker och en okritisk och uppjagad journalistkår som en attack mot demokratin. Man glömmer tydligen att USA alltid har varit en stat präglad av våld och i många fall stått som en garant för bestående förtryck och fattigdom, om än i demokratins namn. Nu har krigshandlingar för ovanlighetens skull ägt rum inom USAs egna gränser. Till skillnad från när t ex palestinier eller irakier dödas vecka efter vecka och år efter år leder dödade amerikaner till katastrofrubriker. Var finns eftertanken? Vilka mått mäter man lidandet med? Hur många irakiska liv går det på ett amerikanskt? Många har länge blundat för vad som händer i världen, andra har sett och insett. Poeten och sångaren Leonard Cohen skrev för många år sedan "First we take Manhattan..." I själva verket har attentatet, i all sin brutala hemskhet, en poetisk och moralisk logik, som en dolkstöt mot den rika världen hjärta, där USAs utrikespolitik står som den främsta garanten för bestående orättvisor, våld och förtryck. Terrorattacken är alltså begriplig, men inte försvarbar. Terroristerna har tydligt visat att ingen kan känna sig trygg, oavsett ekonomisk och militär makt. Men om syftet varit att stödja kamp för frihet och rättvisa i världen har man misslyckats. Om däremot syftet varit att stärka reaktionära krafter har man lyckats. Dessvärre talar allt för att världens ledare, uppbackade av massmedier, kommer att utnyttja attacken till att öka isoleringen mellan makten och folket och mellan rika och fattiga. Våld föder våld, fattigdom föder desperation, förtryck föder terrorism. Om det finns någon lärdom att dra av det inträffade, är det att terrorism inte kan bekämpas med våld och krigshandlingar. Men tyvärr verkar ingen av världens ledare vara kapabel att dra den slutsatsen. President Bush lovar att de ansvariga ska uppspåras och straffas, "mördarna utan ansikte" och deras uppdragsgivare. Men när ska de ansiktslösa mördare som vräker tonvis med bomber över svältande människor straffas? Och när ska deras uppdragsgivare straffas, de som en annan stor amerikansk poet och sångare, Bob Dylan, kallade "Masters of War". Och vilka är medskyldiga? Är det inte alla som blundar för att fattigdom och förtryck skapar desperata och fanatiska människor, som ingenting annat har att förlora än sina bojor och inte ser någon annan möjlighet att förändra världen än att offra sina egna liv i självmordsattacker? Är det inte vi själva som är medskyldiga? Ja, det pågår ett krig. Men vad som behövs är ett nytt krig - ett krig mot fattigdomen, inte ett krig mot de fattiga! "...then we take Berlin."

Post scriptum. Dessa tankar skrevs ner två dagar efter attacken mot World Trade Center, när det verkade som om samtliga politiker och journalister i västvärlden drabbats av en förblindande masshysteri. Och det visade sig vara en korrekt förutsägelse. Attacken försvagade inte utan stärkte de reaktionära krafterna i världen, med George W Bush i spetsen. Utvecklingen senare visar att det största hotet mot demokrati och frihet inte kommer från terrorister utan från dem som i demokratins namn struntar i internationella lagar och överenskommelser, hotar och överfaller andra stater, håller människor fängslade utan rättegång och dom, spionerar, registrerar, censurerar och manipulerar sin egen befolkning.
Om arrogansen hos de styrande i "USA Today" skrev Bo Ekman, VD Nextwork AB, i Veckans Affärer 16 juni 2003: Akademiker vid Harvard, Berkeley och Stanford liksom ledande journalister som jag talade med berättade om ett USA där det råder "mild repression", där man måste utöva "self-censorship" och där "the government is listening everywhere".
Nyligen (under våren 2006) avslöjades att president Bush gett order om lagring av uppgifter om miljontals amerikaners mobilsamtal, och i Sverige jobbar justitieminister Bodström frenetiskt för utökad övervakningen av samtliga undersåtar, för även de som inte begått något brott kan ju tänkas göra det i framtiden. Inte konstigt att det finns åtskilliga människor som misstänker att attacken i själva verket iscensattes av personer i presidentens närmaste omgivning. En sådan konspirationsteoretiker menar att detta i realiteten blev "their ticket to take away all freedom".

Som satirtidningen Strix påpekar håller USA och Kina på att närma sig varandra politiskt - medan Kina jobbar på att utöka medborgarnas demokratiska rättigheter har USA blivit bättre på tortyr, att övervaka sina medborgare utan tillstånd samt att hålla människor fängslade utan rättegång.
Å andra sidan anklagar ledarna i USA Ryssland för bristande demokrati, vilket föranlett Rysslands president Putin att retoriskt fråga "Var finns allt detta patos om att försvara mänskliga rättigheter och demokrati när det handlar om att tillgodose deras egna intressen?"

Post post scriptum. Generaliseringar innebär givetvis alltid att vissa bitar av verkligheten faller bort. Det är ju inte så att fattigdomen i vissa länder enbart beror på utsugning från andra länder. Inre motsättningar, korruption, traditioner m m är naturligvis viktiga faktorer. "Yttre orsaker verkar genom inre orsaker" enligt den dialektiska materialismen i Mao Zedongs uttolkning. Och fattigdom leder inte automatiskt till terrorism. I själva verket visar terrorismens historia att politisk och religiös fanatism inom grupper tillhörande medelklass är vanligare. En viktig grogrund för terrorism är ända sedan forntidens seloter och assassiner religiös fundamentalism. Vissa nutida gruppers ideologi har inte utan viss rätt kallats islamo-fascism. Att hotet mot demokratin har religös bakgrund är emellertid någonting som t ex George W Bush och Tony Blair försökt tona ner med uttalanden i stil med "detta är ett krig mot terrorism, inte mot islam" och liknande. Inte så konstigt kanske med tanke på båda herrarnas egna religiösa anknytning. I själva verket är skiljelinjen mellan religiös fundamentalism å ena sidan och icke-dogmatism å andra sidan viktigare än skillnaden mellan judisk-kristen ideologi å ena sidan och islam å andra sidan.

Nedan: En arab med kroksabel i Vilda Västern. Lustigt 1956, olustigt nu.
Arab med kroksabel

 Åter till startsidan.