|
Många människor verkar gå genom livet med blicken riktad rakt fram.
För min del upptäckte jag tidigt att det var mycket intressantare att rikta blicken
nedåt mot alla spännande saker som växte eller rörde sig på marken, eller att rikta
blicken mot himlen. På natten kunde jag studera och fascineras av rymdens oändlighet,
de gnistrande stjärnorna och den kalla, lite skrämmande månen. Undrar förresten
vem den sannolikt ursprungligen hedniska bönen är riktad till, solen eller
månen - "låt ditt ansikte lysa över oss och var oss nådig, vänd ditt ansikte
till oss och ge oss frid"... På dagarna däremot kunde man sitta eller ligga på marken och följa de föränderliga molnens rörelser över himmelen. Jag minns att min lillebror och jag ibland satt vid västra väggen till vårt hus och tittade på molnen. Vi var försedda med att par knäckebrödsskivor. När solen försvann bakom ett moln frös vi och tuggade på vårt knäckebröd. När solen kom fram igen slutade vi äta och lät solen värma våra bara armar och ben. 
|
|
Att olika molntyper hänger ihop med olika väderförhållanden har man säkert
insett sedan urminnes tider, men den som först gjorde ett lyckat försök
till systematisering var apotekaren Luke Howard som lade fram sina idéer
vid en populärvetenskaplig föreläsning i London år 1802. Han blev
på så sätt för meteorologin vad Carl von Linné var för botaniken. |
|
Den mest kända och "populära" molntypen är nog stackmolnet, cumulus.
Det uppkommer genom att luften värms upp över marken och stiger uppåt
som stora bubblor, eftersom varm luft är lättare än kall.
På högre höjd är luften kallare, temperaturen sjunker med ca 1 grad per 100 meter,
och när bubblan med luft når upp till mellan 500 och 1500 meter kyls den ned
så mycket att vattenångan kondenseras till små vattendroppar,
som reflekterar solljuset och syns som vita moln. Om förhållandena är o(gynnsamma) kan molnen växa kraftigt på höjden, ända tills de börjar växa ut på bredden när de når "taket" - stratosfären - på 15000 meters höjd, och vackert-vädersmolnet övergår då till ovädersmoln, som kallas bymoln, cumulonimbus. Inuti detta transporteras vattenånga och iskristaller uppåt och nedåt, kall luft strömmar ned under molnet och statisk elektricitet laddas upp. Resultatet kan bli häftiga skurar med regn eller hagel och åska. |
|
Den här typen av moln som bildas genom att luft värms upp av marken
kallas konvektionsmoln. Ett annat exempel på sådana moln är mitt "favoritmoln"
böljemolnet altocumulus. Det liknar cumulus men "bubblorna" ser mycket mindre
ut eftersom molnen befinner sig på mycket större höjd, 3000-5000 meter. Om cellerna i
stackmolnet motsvarar en knytnäve med utsträckt arm motsvarar cellerna i
altocumulus tummen. Man ser det ibland på morgonen, och när solen stigit högre på himmelen bränns molnen bort och det blir en vacker dag. En bra början på dagen för den som ska ut i världen, som på John Bauers bild. Lite lägre, 500-2000 meter, befinner sig de utdragna valkmolnen stratocumulus, som ofta uppkommer vid en väderfront, t ex när ett oväder drar bort framåt kvällen. De består också av vattendroppar. |
|
|
En annan typ av moln bildas genom att luftmassor med olika temperatur och
fuktighetsgrad utbreder sig horisontellt och skiktar sig t ex när de passerar över höjder
i terrängen eller när varm luft rör sig in över områden med kallare luft.
Dessa moln kallas skiktmoln, altostratus, och finns
mellan 3000 och 5000 meter över marken. Regnmoln, nimbostratus, är moln som befinner sig på lite lägre höjd, 2000-3000 meter. Ibland ligger molnen alldeles nere vid marken, vilket vi upplever som dimma. Dimmoln kallas stratus. På riktigt hög höjd, 5000-8000 meter är temperaturen så låg att vatten bara kan existera som iskristaller. Har finns slöjmolnen, cirrostratus, som sveper in solen i ett dis och ibland ger upphov till intressanta fenomen som halo och bisolar. Om väderförhållande där uppe är mer ostadiga kan man se de tunna utdragna fjädermolnen, cirrus, som ofta förebådar analkande oväder. Ordförklaring: cirrus=hårlock, cumulus=stack, stratum=täcke, altus=högt, nimbus=regn/nederbörd Klicka på namnen i tabellen här nedanför för att se fler bilder på moln. Molnen indelas i höga, medelhöga och låga, räknat från marken till molnets undersida. |
|
Cirrus (fjädermoln) |
Cirrostratus (slöjmoln) |
Cirrocumulus (makrillmoln) | 8 km |
|
Altostratus (skiktmoln) |
Altocumulus (böljemoln) |
6 km |
|
Stratus (dimmoln) |
Nimbostratus (regnmoln) |
Stratocumulus (valkmoln) |
Cumulus (stackmoln) |
Cumulonimbus (bymoln) |
2 km |
|
Liten molnbestämningsalgoritm 1.Regn? Ja kraftigt/åska = cumulonimbus Ja lätt, små droppar = nimbostratus Nej » 2 2.Höga strimmiga moln som hårtestar? Ja = cirrus Nej » 3 3.Tätt skikt » 4 Avgränsade tussar » 5 Både tätt lager och stora bubblor = stratocumulus 4.Högt, solen lyser igenom och kastar skugga, ev halofenomen = cirrostratus Lägre, solen lyser nätt och jämt igenom = altostratus Lågt, täcker nästan hela himlen, solen lyser inte igenom = stratus 5.Tussar stora som en nagel (utsträckt arm) = cirrocumulus Stora som tummen = altocumulus Stora som knytnäven = cumulus |
Länkar
Vädret i Torup
TILLBAKA