Utbrändhet - den sjuka vården.
|
Man kan tycka att sjukvården borde vara ett
föredöme när det gäller att erbjuda de
anställda en god arbetsmiljö med hänsyn till
personalens hälsa och välbefinnande. Men i själva
verket har effektivitetskrav och dåligt genomtänkta
politiska reformer lett till en allt sämre arbetsmiljö
för ett stort antal vårdarbetare. Detta gäller
inom sjukhusvården, där bristen på
vårdplatser gör att patienter skrivs ut som "medicinskt
färdigbehandlade" men långt ifrån friska. Och det
gäller i särskilt hög grad inom
primärvården, som förväntas klara av
"allting", med städigt ökande krav att "avlasta"
slutenvården, samtidigt som en allt större del av tiden
går åt till dokumentering, intygsskrivande,
vårdplaneringsmöten, kvalitetsutveckling... I den situationen har ett nytt fenomen visat sig - t o m läkare blir sjuka och många överväger att sluta arbeta före uppnådd pensionsålder. En del väljer att arbeta deltid för att undvika att drabbas av "utbrändhet". Några väljer att arbeta som "hyrdoktorer" med högre lön och mindre ansvar. På så sätt förvärras ytterligare läkarbristen inom primärvården. Här är några röster, som uttrycker den besvikelse och frustration som många kolleger känner. |
| Medelåldern hos allmänläkarna är hög, vakanserna många. För att råda bot på bristen reser nu landstingsbyråkrater på rekryteringsuppdrag till Tyskland, Polen och Spanien. Ny arbetskraft skall imporeras när man kört slut på det man hade. Att det förtroliga samtalet är det viktigaste i allmänmedicinsk konsultation och att språkets finstilta valörer är oundgängligen nödvändiga har ingen berättat för dessa rekryterare som väl själva aldrig varit sjuka på ett främmande språk. (Anna-Karin Karlsson, Distriktsläkaren 2/01) |
| Vårdprogram har medikaliserat patientmötet till en receptförskrivningsprocedur som en farmacevt eller en diskett kanske skulle klara av. --- Ogenomtänkt datorisering, blankettifyllande och s k kvalitetssäkringsritualer har tvingat läkaren bort från patientarbetet. Det har gett upphov till frustration då det rimmar illa med yrkesroll, yrkeskunnande och yrkesstolthet. (Ingvar Hervius, Läkartidningen 11/01) |
| Det är alltså svårt att klara av ständigt ökade krav och förväntningar från patienter, sjukhuskolleger, administratörer, politiker, försäkringskassa, socialtjänst, äldrevård, apotek ... och så finns som grädde på moset hotet om anmälan till HSAN, hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd. Mera makt och inflytande åt patienten har länge varit parollen, och man kan ibland önska att nedanstående skämtsamma förslag vore realiserbart. |
|
Jo, jag har faktiskt ett litet förslag också. Det finns ju patientföreningar för allting. De kan väl slå sig samman och med hjälp av Dig (HSAN) bilda en ansvarsnämnd dit vi kunde anmäla patienter? Du anar inte vad påfrestande de kan vara ibland, både olydiga och direkt oförskämda. Och anhöriga sen! När man själv är som mest sårbar, då hugger de minsann till! Du vet hur många bedragare, ligister och skojare det finns i det här landet. Tror Du att de blir snälla och fina som patienter? Nej Du, de kan bli riktigt obehagliga. (Erne Vik, Läkartidningen 17/01) |
