Trodde du att du var duktig .. ?

De som är riktigt inkompetenta anar sällan vidden av sin inkompetens, konstaterar två amerikanska socialpsykologer. Vid en omfattande studie i ämnet fann de gång på gång att folk som gjorde riktigt dåligt ifrån sig tenderade att tycka att de klarade sig rätt bra. Forskarna upptäckte att oavsett vad det gällde - logiska resonemang, grammatik eller till och med humor - var de som verkligen var ute på djupt vatten nästan aldrig medvetna om det. De som hade någon kompetens var mer självkritiska. Det har föga att göra med medfödd blygsamhet utan med en lika central som oroande paradox: De som är inkompetenta saknar den grundläggande förmågan att realistiskt bedöma sin prestation! Alla andra vet var de står, även om det är nästan längst nere på botten. I synnerhet amerikaner och västeuropéer har, visade det sig vid undersökningen, en glatt orealistisk uppfattning om sin egen förmåga. Japaner och koreaner har en helt annan självinsikt. (TT-Reuters)

Det är i själva verket så att de obegåvade överskattar sin förmåga (och de begåvade underskattar sin)... Är det kanske därför det ser ut som det gör i politiken och i företagsstyrelserna?


En serie experiment av Justin Kruger och David Dunning (1999) demonstrerar detta. Gemensamt och påfallande i alla delstudier var att de oskickligaste personerna våldsamt överskattade sina förmågor. --- Ibland kan vi fascineras av människor som ställer upp i talangtävlingar trots att de helt uppenbart saknar talang. Det kan bli pinsamt för alla närvarande. Varför inser inte de talanglösa att de är talanglösa? Ett högst rimligt svar, om man ska tro Kruger och Dunning, är att de saknar verktyg för att inse det. För att till exempel förstå att man är omusikalisk krävs att man har musikalitet. Den som är totalt omusikalisk kan mycket väl tro sig vara musikalisk. Till missuppfattningen bidrar också de omgivande människornas ovilja att uppriktigt säga vad de tycker. (Jesper Jerkert tidskriften Folkvett 2004:4)
---o---
Bristande insikt om de egna bristerna är kanske ingen nackdel för karriärister inom politik och affärsliv. Se på de "guttaperka-chefer" som trots alla bevis på inkompetens studsar allt högre i hierarkierna, ett steg uppåt efter varje blunder istället för att trilla ner till den nivå som motsvarar den verkliga (in-)kompetensen. "En otäck kombination är när ledare ur denna lilla krets inte är medvetna om sin egen inkompetens eller helt enkelt bortser från det. En del verkar kunna säga ja till vilka befattningar som helst utan självinsikt." (citatet från Sune Olsson, konsult, i tidskriften Chef 10/01)
---o---
I motsats till allt detta förekommer att verkligt duktiga och framgångsrika yrkesmänniskor lider av en alldeles överdriven självkritik, det s k bluffarsyndromet (Impostor Syndrome) - en känsla av att framgångarna bygger på bedrägeri som när som helst kan avslöjas, att man inte är så duktig som andra tror. Som läkare t ex kan man få en känsla att man bara klätt ut sig i vit rock och stetoskop. Genom att ständigt anstränga sig försöker man dölja vad man innerst inne tror: jag är inte så bra som jag verkar, och som andra tror. (efter Henrik Frenkel, krönikör i samma samma tidskrift nr 9/01)

Åter till startsidan.