Det måste vara svårt för dagens ungdomar att föreställa sig hur det var att leva som barn för (bara) femtio år sedan - utan datorer, utan teve och med bara en radiokanal, där barn- och ungdomsprogram hade en mycket blygsam plats i skuggan av sådan underhållning som nyheter, dagens dikt och morgonandakten! Någon gång gick man kanske på bio och lät sig roas av Åsa-Nisse eller något annat på film, givetvis i svartvitt, men det var en lyx som man inte hade råd med ofta. Istället var det tidningar och böcker som hade en mycket större betydelse än nu -innan de rörliga bilderna så småningom letade sig in direkt i hemmen via de blåaktigt flimmrande teveskärmarna.

I början av femtiotalet fanns det knappast någon ungdomskultur, om man bortser från jazzmusiken, som för den tidens gamlingar verkade lika främmande och skrämmande som nutidens rappare. Senare kom rockīnīroll, som inledde något av en revolution. Men innan dess fick ungdomarna alltså hämta sina ideal och idoler från tidningar och böcker. Och nog kan man tycka att dåtidens hjältar var betydligt mer sympatiska och betydligt mindre våldsbenägna än nutidens filmhjältar gestaltade av herrarna Willis, Stallone eller Schwarzenegger t ex.

Förutom pojkböckernas hjältar, Biggles t ex, eller Blixt Gordon, var serietidningshjältarna på den tiden ett slags idoler. Av "trikåhjältarna" från den tiden har väl egentligen bara Fantomen lyckats överleva till våra dagar, Läderlappen (Batman heter han numera även på svenska!) och Stålmannen har ju vandrat in bland glömskans skuggor åtminstone som seriefigurer. Min egen "idol" bland seriehjältarna torde vara helt okänd för nutidens ungdomar. Han hette kapten Miki och förkom i ett litet 25-öreshäfte som hette Vilda Västern. I likhet med Fantomen var han helnykterist! Detta till skillnad från hans båda romälskande men innerst inne hjärtegoda och pålitliga vänner Windy och doktor Salasso. Och liksom Fantomen var kapten Miki fenomenal på att med en revolver i var hand skjuta vapnen ur händerna på skurkarna utan att åstadkomma någon blodspillan.

Som sagt, det var hjältar (och för den delen också skurkar) av ett betydligt mindre blodtörstigt slag än nutidens, och de speglar kanske den tidens samhällsideal snarare än verkligheten, men man kan nog inte bortse från att sådana ideal i sin tur kan påverka det uppväxande släktet och på så sätt även samhället, och då ger en jämförelse med nutidens idoler inte anledning till hoppfullhet.