Bra eller dåliga chefer.
|
Naturligtvis är de flesta chefer dåliga, enligt
inkompetensregeln; i ett någorlunda stort företag (t ex
landstinget) kommer en medarbetare som är någorlunda
duktig och intresserad av att göra karriär att med tiden
befordras till en högre befattning. Klarar han eller hon av
även denna befattning blir det efter några år
ytterligare kliv uppåt, ända tills
inkompetensnivån uppnåtts, och eftersom det
är svårare att ta ett kliv nedåt blir den tidigare
kompetenta medarbetaren så småningom sittande som
inkompetent chef! Detta är känt som Peters princip. En variant av detta är Dilberts princip (från seriefiguren i kontorsmiljö) som säger att företag tenderarar att systematiskt befordra sina minst kompetenta medarbetare uppåt i administrationen för att minimera den skada de kan åstadkomma! Att många företag (banker exempelvis) misslyckas med detta är väl uppenbart i så fall?(100206) |
| MYCKET SNACK. Forskaren Charlotte Simonsson, doktorand vid Lunds universitet, har studerat hur chefer kommunicerar med sina anställda. Visst pratar de en hel del - men väldigt lite konkret blir sagt. Svenska chefer pratar 80 procent av arbetsdagen. Ytligt, färglöst och utan sammanhang. - Det är frapperande hur lite kraft som ägnas åt att förbättra muntliga kommunikationer. - Det finns en allmän strävan efter decentralisering, dialog, visioner, värderingar - modeorden. Men slagorden omsätts sällan i praktiken. Enligt Charlotte Simonsson lär chefsutbildningarna ut presentationsteknik, sällan kommunikation. Man inför nya tekniker, skaffar intranät, men ägnar knappt någon tid åt att utveckla dagliga samtal, eller åt att vara konkret. (Aftonbladet Nya medier 021107) |
|
SKITSNACK. En chef som med auktoritet informerar och lägger
fram riktlinjer ger mindre utrymme för mobbning. Det
minskar risken för att det bildas undergrupper som
plötsligt vänder sig mot någon arbetskamrat.
Visserligen löper chefen själv risken att bli
baktalad men det är bättre än att någon
på lägre nivå blir mobbad. En sådan chef låter heller inte sina medarbetare tala nedsättande om andra avdelningar på företaget. Och sitter aldrig på sitt rum med en medarbetare och diskuterar en tredje som inte är närvarande. Missförhållanden måste naturligtvis rättas till. Men skitsnacket måste stoppas. (Sten Haage Ny Teknik 39/2000) |
|
VEM ÄR DET EGENTLIGEN SOM BESTÄMMER? Det
är nyckelfrågan i alla organisationer, som
Bågspännaren ser det. Är det chefen? Njae.
Direktörer och ledningsgrupper och såna har
förstås den formella makten. De får
representera och äta gratis, hösta in beröm
och så där. Det är säkert skojigt, men
inte detsamma som att bestämma. Cheferna sysslar nog mest med att försöka begripa och tillämpa den managementteori som de lärde sig på senaste ledarutvecklingskursen. Däremellan försöker de hålla sig informerade om vad medarbetarna egentligen sysslar med. Vill de någon gång visa handlingskraft, initierar de en organisationsförändring. (Bågspännaren Socialförsäkring 11/2000) |
| PSYKOPATER. Psykopater finns inte bara i fängelserna. De sitter även på företagens chefsposter. Bara en till två procent av befolkningen klassas som psykopater. - Men dessa personer strävar ofta uppåt, och därför tenderar de att vara överrepresenterade på ledande poster, säger Paul Babiak, psykolog och verksam som företagskonsult i New York, USA. Psykopaten är svår att avslöja. Han eller hon har egenskaper som samtidigt värderas högt när företagen söker chefsämnen: karisma, verbal förmåga, oräddhet, förmåga att fatta svåra beslut. - Men psykopater är bara ute efter makt. De söker efter spänning, och de älskar att leka med människor. De saknar empati och tycker om att trampa på folk. Om de kunde avslöjas på ett tidigt stadium vore mycket vunnet, säger Babiak till TT. (Expressen) |
Ur Kalle Anka & C:o nr 3 1951.
Ifall någon av mina nuvarande närmaste chefer skulle råka läsa ovanstående - det gäller INTE er, allvarligt!Åter till startsidan.